Singgoh Le Dulu Aok Yer
Sunday, June 13, 2010
SELAMAT TINGGAL MELAKA
Tuesday, May 25, 2010
MENGEJAR CAHAYA DI HUJUNG SENJA
Setiap petang bila office hour nak habis, kepala aku mesti start pikir, mana aku nak pergi ptg ni. Unless kalau aku penat sgt, aku terus balik umah Ayah Su. Kalau rasa2 mcm OK, aku merayap la ke sana ke mari. Byk jugak la tempat aku dah redah kat Melaka ni. Dari hujung ke hujung. Jasin, Merlimau di Selatan sampai la ke Sg. Udang, Masjid Tanah hingga ke Tampin di utara. Redah, sbb mmg aku betul2 main redah. Aku tak reti sgt Melaka ni, tapi aku tau, kalau aku sesat, selagi aku dlm Melaka, aku tak la jauh sgt utk mencari jalan pulang ke Paya Rumput..
One of the reason why I choose Melaka instead of Terengganu is because I don’t have much knowledge about this state. Terengganu… I’ve been in Terengganu before, I went to most of the places in Terengganu. I know most part of Terengganu and there’s no chance for me to be lost in Terengganu. Gerenti tak kan sesat punya la.
Beza ngan Melaka. Sblm aku kerja sini, aku langsung tak reti jalan2 kat Melaka ni. Yg aku retinya, dari Tol Air Keroh nak sampai ke rumah Ayah Su di Paya Rumput dan rumah mertuanya di Sungai Petai. Itu je. That’s the adventure part, the adventure for not knowing the exact place you’re standing and the quest to find out the answer. Get what I mean. Well, that’s one f the reason why I choose to be here.
Mmg betul apa yg diorg cakap tu..”the best thing about being lost is what u found along the way…”



Friday, May 21, 2010
MY NEW OFFICE @ MELAKA



Thursday, May 13, 2010
MY BEST FREN IS GETTING MARRIED
(tajuk asal post ni ialah ‘My Best Friend’s Wedding’, but I change it because that title reminds me of Julia Roberts trying to steal her best friend away from marrying Cameron Diaz... harap2 aku tak buat benda cam tu dlm tempoh tinggal sari dua lagi ni.... hehehehe...)

Ini kawan baik aku, bebudak skrg panggil BFF la kut, bukannya aku reti sgt bahasa bebudak zaman skrg ni. Nama dia Suhaila Binti Abdul Hamdi Bin Abdul Hamid. Kawan2 dia panggil dia Su, aku panggil dia Iyut. Iyut tu nama panggilan dlm keluarga, and since aku rapat dgn dia dan keluarga, so aku boleh panggil dia dgn nama tu. Arwah Abah dia pernah cakap, aku ni kula’an (‘saudara’ dlm Bahasa Banjar).
Panjang sejarah aku ngan minah ni. Dari Tingkatan Satu, back in 1986, sampai ke Matrik in 1991, sampai ke UUM in 1993, grad 1997, sampai la skrg. Apa yang buat aku suka kawan ngan dia? Sikap dia, hati budi dia, budi bahasa dia, kejujuran dia. Lagi satu, beza dia ngan pempuan lain yg agak ketara, she’s not so women, tak de manja merengek2 mcm selalunya pempuan, but still a women in a way a women should be. Tau bawak diri, tau jaga diri, mana pun dia pergi, she’ll become everyone’s good friend. She’s tough, mentally & fisically. Two times ‘Women Athlete of the Year’ during our 5 years schooldays. Apa je acara Sukan yg dia masuk, dia akan dpt wakil Pahang, tinggal dia nak pergi tak nak pergi je... and...I’ve never beat her in long distance running (more than 200m is long distance running for me...) Athlete olahraga Pahang tu beb!!
We spent a lot of time together during our high school and university days. We were so close until at one phase, we tried to become a couple, but it didn’t worked as I became very lousy when I cross that thin line between friendship and love. So we decided to stay as friends, until now.
She’s been in my life for so many years till she knows me better than I know myself. And she’s always there whenever I need her. So close that I owe her my life, and so close that my blood flows in her vein. Ramai kawan2 yg pelik why we didn’t get married as we were so close. But I leave the answer to Him for He knows what we don’t.
Anyway, kisahnya, my best friend ni, is getting married this weekend. Akad nikah on 14 Mei, kenduri on 15 Mei 2010. At 37, some will say it’s a bit late, but for me, it’s better late than never. Apapun, aku happy dia nak kawin. Kelakarnya, masa aku hantar email pd kawan2 jemput ke majlis tu, ramai yg ingat dia akan kawin ngan aku. Ramai pulak yg tanya kenduri kat Kuantan berapa haribulan...
Since aku kenal most of her friend from school and University, aku diberi tugas sebagai penyambut tetamu. So, aku kena ada kat majlis tu awal dan balik sikit lewat utk tolong dia entertain kawan2. Biasa la, pengantin sure sibuk dan terikat dengan acara. So, kena la aku tolong. Tak de masalah kut... InsyaAllah.
So, kawan2, jumpa di Keratong 2 Sabtu nanti!!
p/s : When I met Dock last Sunday, baru aku dpt tau rupanya ramai kawan2 yg ingat Iyut ni my ex-wife. Sampaikan Dock sendiri ada bad impression kat Iyut walaupun kenal dia since university. So, dikesempatan ni, aku nak bagitau, she’s not my ex-wife. Su tak de kena mengena ngan my ex wife, tak de kena mengena ngan my past marriage. U all know how good she is to everybody, and she had never changed. She’s my best friend, and will always be my best friend, selagi nyawaku terhutang padanya, dan selagi darahku mengalir di tubuhnya....
